Reseberättelse från resan till Kenya och Uganda, sommaren 2008 av Jan Bolmeson
I söndags var vi 20 personer som kom hem till Sverige och Norge efter en väldig annorlunda resa med Better Globe till Kenya och Uganda. En resa som i mångt och mycket var allt från alldeles fantastisk till extremt känslomässigt jobbigt, iallafall för mig.
Det är en resa man kan skriva och berätta hur mycket som helst om. Det som gjorde starkast intryck på mig var den stolthet, glädje, lycka och tacksamhet dessa människor i Kenya och Uganda visar över det lilla de har.
Med våra mått mätt äger de ingenting och de välkomnar oss med öppna armar, sång och dans, samtidigt som de delar med sig av det de har. För mig blev det en stor kontrast – jag satt där och kunde initialt inte sluta att tycka synd om dem och fälla tårar samtidigt som barnen sjunger om hur glada de är!
Där är många minnesbilder som jag förmodligen kommer att bära med mig resten av livet – framförallt vilket fantastiskt behov av allting där finns. Personligen är jag på hemmaplan en stark förespråkare för att allt är möjligt – bara du är beredd att betala priset i form av tid, engagemang och arbete.
Både i Kenya och Uganda finns massor av människor som är beredda att lägga ner arbetet men som inte har möjligheten. T.ex. Barbara som jag och min sambo valde att sponsra har en enorm drivkraft och motivation men eftersom universitetet kostar 3.000 SEK per termin och den genomsnittliga lönen är 800 SEK/månad hade hon ingen möjlighet.
Vi hörde och såg och hörde många tragiska livsöden som idagsläget fått ”lyckliga” slut – allt från den lilla flickan Promise, som fick bli iväglämnad av sin mamma för att det inte fanns någon möjlighet att försörja henne. Hur Promise klamrade sig fast vid hennes kjol och inte ville lämna henne varje gång mamman kom på besök och grät hejdlöst.
Tillslut fick denna historien ett lyckligt slut genom vår systerorganisation , Child Africa, som ordnade en sponsor som gjorde att Promise fick komma tillbaka till familjen. Jan-Tore, sponsorn, hjälpte även familjen att bygga dem ett eget hus vilket gjorde att hela familjen nu är på grön kvist med en egen landbit. Ett lyckligt slut som verkligen visar att vi här i västvärlden med små medel kan göra all skillnad i världen för andra människor som inte är lika lyckligt lottade.
Ur ett rent Better Globe-perspektiv blev jag glatt överraskad både över hur genomtänkt konceptet är, vilken kompetens man sitter på och vilka nätverk man har. Både Kenya och Uganda är länder som är långt större än både Sverige och Norge och vi togs emot av både vice-presidenten i Kenya, herr Odinga, och i Uganda träffade vi både finans-, turist-, och handelsministrarna. Att höra dessa människor uttrycka sitt stöd och understryka vikten av Better Globes vision och arbete kändes bra att höra.
Vi besökte två Better Globe-platser som ska fungera som test- och referensanläggningar. Här kunde vi se lite hur visionen kring Better Globe skall implementeras. Alltifrån själva plantagen där personer ska kunna få ett betalt arbete, till skolan som ligger i närheten, till åkerplätten där de lokala bönderna kan få kunskap om hur man odlar grödor i mark som enligt dem själva är obrukbar.
Jag har tidigare funderat på hur mycket de 1.5€ i donationspaketet som går till mikrokreditlån kan göra någon skillnad. På plats såg vi hur man med enkla tekniker, några plastslangar, preseningar och plastsäckar kunde bygga upp ett effektivt jordbruk med konstgjord bevattning och vattenbassänger – allt för mindre än 30 €.
Mina tankar, och mångas med mig, gick där nere i riktningen åt extremt lösningsfokuserande – vad kan jag göra för att hjälpa dessa människor? Idag är svaret för mig ganska tydligt – det är att fortsätta stödja Better Globe i deras arbete. Better Globe är fortfarande bara i startskedet, det finns massor av arbete kvar att göra och en stor kvarvarande utmaning ligger i att skala upp arbetet till en större skala.
Träd ska planteras året runt, många fler skolor behöver byggas, fler plantager och anläggningar måste sättas igång, rutiner och instruktioner måste tas fram, lokalbefolkningen behöver utbildas samtidigt som de får tillgång till mikrolån, fler barn behöver sponsorer etc – en förutsättning för detta är att vi bidrar med fler träd, fler donationspaket för tillsammans kan vi verkligen göra skillnad!
Nedan följer ett urval av mina och min frus bilder från resan.
Av: Jan Bolmeson
Ovanstående inlägg publicerades första gången den 19:e juni 2008 av Jan Bolmeson på hans personliga blogg RikaTillsammans. Idag är vi glada att Jan är en av våra donatorer som varje månad bidrar med träd och donationspaket, men även har engagerat sig och hjälper till i verksamheten.
